Här hemma är det inget vidare. Ville har scharlakansfeber men är på bättringsvägen och Micke är totalt däckad. Inte likt honom alls. Jag serverar ipren och té med honung till den stora och pencillin och panodil till den lilla (och pannkakor). Håller också på att baka fler lussekatter till fikat på söndag (om det nu blir av på grund av alla sjukdomar). I eftermiddag ska tjejerna till frisören och bli klippta. Behövligt!
Får inte mycket jobb gjort dagar som dessa, typiskt när man har så mycket att göra. Ska hålla en presentation om samhällsinformation på onsdag och har inte förberett mig alls. Skulle egentligen hålla en presentation om etableringsinsatser på tisdag men har sagt i från. Min chef tyckte att jag var duktig som gjorde det för en gångs skull:-) Kartläggningen ska snart vara inne och jag är långt i från färdig. Suck!
På lördag ska jag på julfest hos Jessica och tanken är att gå vidare ut på stan. Just nu är jag inte upplagd men det ändrar sig nog efter ett par glas vin/öl/cider.
I dag är det "Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor" och jag hade tänkt att medverka vid en manifestation i Linköping. Tyvärr verkar det inte bli så eftersom Micke är så sjuk att han inte ens kan stå på benen och än mindre ta hand om barnen:-( Typiskt!
torsdag 25 november 2010
måndag 8 november 2010
lördag 6 november 2010
Det är så logiskt, alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Sen den stunden satt jag fast i ett nät
Förtrollad, bunden, tappade hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Sen den stunden satt jag fast i ett nät
Förtrollad, bunden, tappade hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu ser jag klart
onsdag 3 november 2010
Jag är lite ledsen för att några människor som jag tycker om har visat sig vara falska och ganska otrevliga i vissa sammanhang. Vet faktiskt inte hur jag ska hantera detta. Ska jag säga någonting eller låtsas som inget alls?! Jag får fundera lite till tror jag. Fast jag vet ju att man ska umgås med människor som ger energi istället för att ta....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)