Här hemma är det inget vidare. Ville har scharlakansfeber men är på bättringsvägen och Micke är totalt däckad. Inte likt honom alls. Jag serverar ipren och té med honung till den stora och pencillin och panodil till den lilla (och pannkakor). Håller också på att baka fler lussekatter till fikat på söndag (om det nu blir av på grund av alla sjukdomar). I eftermiddag ska tjejerna till frisören och bli klippta. Behövligt!
Får inte mycket jobb gjort dagar som dessa, typiskt när man har så mycket att göra. Ska hålla en presentation om samhällsinformation på onsdag och har inte förberett mig alls. Skulle egentligen hålla en presentation om etableringsinsatser på tisdag men har sagt i från. Min chef tyckte att jag var duktig som gjorde det för en gångs skull:-) Kartläggningen ska snart vara inne och jag är långt i från färdig. Suck!
På lördag ska jag på julfest hos Jessica och tanken är att gå vidare ut på stan. Just nu är jag inte upplagd men det ändrar sig nog efter ett par glas vin/öl/cider.
I dag är det "Internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor" och jag hade tänkt att medverka vid en manifestation i Linköping. Tyvärr verkar det inte bli så eftersom Micke är så sjuk att han inte ens kan stå på benen och än mindre ta hand om barnen:-( Typiskt!
torsdag 25 november 2010
måndag 8 november 2010
lördag 6 november 2010
Det är så logiskt, alla fattar utom du
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Sen den stunden satt jag fast i ett nät
Förtrollad, bunden, tappade hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Du har inte en aning
Att jag tänker på dig precis just nu
Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Sen den stunden satt jag fast i ett nät
Förtrollad, bunden, tappade hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tungt
Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år
Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu ser jag klart
onsdag 3 november 2010
Jag är lite ledsen för att några människor som jag tycker om har visat sig vara falska och ganska otrevliga i vissa sammanhang. Vet faktiskt inte hur jag ska hantera detta. Ska jag säga någonting eller låtsas som inget alls?! Jag får fundera lite till tror jag. Fast jag vet ju att man ska umgås med människor som ger energi istället för att ta....
onsdag 27 oktober 2010
Intensiva dagar
Jorå, här skrivs det utvärdering minsann, konstigt att man ska sitta i sista sekund och slänga i hop nånting. Jag minns att det inte alltid har varit så, en gång i tiden var jag alltid ute i god tid. Frågan är om det handlar om dålig struktur eller mindre tid. På torsdag ska en av utvärderingarna vara inne iallafall så kämpa kämpa.
På lördag är det äntligen dax för musikfesten. Jag hoppas att det blir lyckat och att inget fel i planeringen ska inträffa. Om allt går som planerat kommer festen att bjuda på diverse överraskningar och förhoppningsvis skratt..den som överlever tills dess får se. Det är en del att fixa, men just nu finns det inte tid, vilket innebär att fredagskvällen troligtvis inte kommer att bestå av soffhäng framför Idol.
PUSS
På lördag är det äntligen dax för musikfesten. Jag hoppas att det blir lyckat och att inget fel i planeringen ska inträffa. Om allt går som planerat kommer festen att bjuda på diverse överraskningar och förhoppningsvis skratt..den som överlever tills dess får se. Det är en del att fixa, men just nu finns det inte tid, vilket innebär att fredagskvällen troligtvis inte kommer att bestå av soffhäng framför Idol.
PUSS
måndag 18 oktober 2010
onsdag 13 oktober 2010
Är hemma med sjuk son och försöker jobba, börjar bli lite svårare nu när han kryat på sig. Han vill leka och pratar konstant. Trots detta är det härligt att se honom må bättre såklart:-) Vi hade en kort med konsis konversation förut.
Jag: Jag älskar dig gubben
Ville: Jag KAN inte älska dig mamma!
Jag: Varför då?
Ville: För att jag mår illa, men då får jag väl älska dig illa då!
Jahopp, undrar hur det känns att älska någon illa, som att vara olyckligt kär kanske? Känns ju inte riktigt som det stämmer i detta fall.
Dagens ordspråk:
Livet är för viktigt för att tas på allvar!
Gör inga andra dumheter än dem du har verkligt nöje av!
Jag: Jag älskar dig gubben
Ville: Jag KAN inte älska dig mamma!
Jag: Varför då?
Ville: För att jag mår illa, men då får jag väl älska dig illa då!
Jahopp, undrar hur det känns att älska någon illa, som att vara olyckligt kär kanske? Känns ju inte riktigt som det stämmer i detta fall.
Dagens ordspråk:
Livet är för viktigt för att tas på allvar!
Gör inga andra dumheter än dem du har verkligt nöje av!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
