Tänk vad vissa msk kan få en att bli riktigt förbannad. Mesig som jag är kan jag aldrig säga ifrån eller fräsa tillbaka. De bara gör en arg och ledsen och sen går det ut över ens nära o kära istället för på den/de som förtjänar ilskan. Inatt går det ut över min sömn...är egentligen jättetrött men alldeles för upprörd för att sova. Suck! Just nu är livet jobbigt och rörigt och då blir man extra känslig förstås.
Härmed beslutar jag att fortsättningsvis tänka på att;
1. Min egen familj kommer i första rummet
2. Jag gör alltid så gott jag kan, det går aldrig att göra mer
3. Andras bekymmer är inte mitt ansvar
4. Anledningen till att folk beter sig dumt eller märkligt beror inte på mig

Nu Måste jag försöka sova!!!