Idag har jag en otroligt seg dag och förmodligen kommer jag straffas för det under kommande vecka. Har ej pluggat ngt och har massor att göra men det går bara inte att ta tag i det. Det löser sig alltid. Ska snart göra i ordning mig och resten för att gå på 30-års kalas. Sedan utgång i kväll. Det blir säkert roligt men är så trött nu så jag vill bara ligga i soffan i mysbrallor och käka choklad.

I morgon fyller Ville år så nu står resten av familjen i köket och ska baka. Emma sa just - Nu ska här bakas! Och Ville säger smått hysteriskt - Ville baka, Ville baka! Han är livrädd att han ej ska få hjälpa till.

So long

Friska...typ

Idag är barnen i skola och på dagis för första gången på en vecka. Jag sitter och försöker skriva ett metod PM till magisteruppsatsen. Vet dock inte riktigt vad jag ska ha för metodologisk utgångspunkt. Känner mig ganska säker på vad jag tycker och tänker om saker men känns som att min "normala" utgångspunkt (ontologi/epistemologi) inte går att applicera på uppsatsens tema. Jag får skapa en egen utgångspunkt helt enkelt!

Jag har en socialkonstruktivistisk syn på saker och ting, det vill säga att jag tror att verkligheten är konstruerad och beroende av betraktaren, men samtidigt finns det en risk med att betona detta i vissa fall. Ett problem med socialkonsruktivismen, enligt mig, är att den tenderar att närma sig ett relativistiskt synsätt och ett problem med relativismen i sin tur kan vara att den underminerar våra försök att agera moraliskt. Hur kan vi rättfärdiga våra politiska preferenser om vissa människor i realiteten faktiskt är förtryckta av andra? När det gäller exempelvis hedersvåld/mord innebär kulturrelativismen att vi inte kan säga om det är rätt eller fel och brotten kan försvaras med att de inte är brott mot traditionella normer inom lagbrytarens kultur. Om vi tar feministisk politik som exempel kan forskaren råka på problem om han eller hon exempelvis vill säga att könsstympning är fel, forskaren säger ju det utifrån sin kulturella bakgrund och kan, enligt kulturrelativister, egentligen inte säga något om det överhuvudtaget (tack Sofia). Andra feminister, inklusive mig, skulle säga att kulturrelativismen inte är applicerbar bland annat när det handlar om mänskliga rättighetsfrågor.

Detta är då mitt dilemma. Räcker det med att jag diskuterar kring detta och behåller min socialkonstruktivistiska utgångspunkt men utan betoning på det relativistiska eller måste jag helt bortse från min socialkonstruktivistiska utgångspunkt och förespråka ett mer kritiskt realistiskt perspektiv? Kan jag anta ett socialkonstruktivistiskt perspektiv med en kritisk realistisk approach?
Någon som känner sig hemma på detta område som kan ge ett bra svar?

Mantorps Sjukstuga

Här har det varit sjukt sedan i fredags. Alla barnen har hög feber och det verkar aldrig ge med sig. Ibland tror vi att det börjar bli bättre men sedan har de helt plötsligt 40 grader igen. Någon form av influensa förmodar jag. Själv har jag känt av lite i halsen och är ganska trött men det kan ju bero på att det är rätt tråkigt att hänga härhemma instängd hela tiden. I dag tog Ida och jag en tur till Mjölby för att skaffa nya glasögon till henne iallafall. Dyrt blev det 2530 kronor, men som Micke sa: -Tjejen måste ju se!!
Passade på att kolla lite i affärer, köpte en scarf, en bag och ngt blusaktigt som Ida valde ut. Skulle aldrig tittat åt den själv men den ar snygg på. Fingervantar till barnen köpte jag oxå.
Micke är i Köping och jobbar och kommer hem sent. Poppade popcorn för att muta barnen en stund, nu är de ganska lugna;)
I morgon ska jag på seminarium i Norrköping, handlar om skola och hedersvåld/förtryck.
Hoppas det blir intressant!

Arbetslös

Nu under kvällen har jag suttit och arbetat med min föreläsning jag ska hålla i morgon. Smånervös som jag är så frågade jag mina döttrar om de trodde jag skulle klara av det, varpå Emma (6) svarar: " Det måste du mamma, annars förlorar du jobbet". Jaha, nu blev jag ju inte mindre nervös. Förlorar jobbet, kan jag det?
:) Önska mig lycka till i morgon!!!

I förrgår hade vi en försäkringsgubbe här på besök. Jag var inte hemma men gubben envisades med att Micke skulle byta försäkring på vår bil. Micke försökte tala om för honom att det är jag som står som ägare och som försäkringstagare på bilen och att han ej vill byta försäkring utan mitt medgivande. Till slut säger gubben - Men du är väl förmyndare över henne, hehe!!! Va???? Micke blev skitirriterad och muttrade ngt varpå gubben fattade vinken och avvek ganska kvickt. Micke sade efteråt att han hade god lust att slänga ut honom, herregud. Trodde vi kvinnor var våra egna förmyndare sedan några år tillbaka...cirka 88 år eller så...

Författarinnan

Jag har fått för mig att jag vill skriva en barnbok, en lite normbrytande bok som handlar om många olika barn med olika familjekonstellationer. Skrev i hop en början nu lite snabbt men har inte kommit till det normbrytande ännu men läs gärna ändå:) Meningen är att min kära syster som målar underbart vackert ska måla bilder till oxå, det känns väldigt fånigt utan men men.

Det här är Felicia och hennes tvillingbror Emil. I morgon är det lördag och då fyller de sex år och Felicia är så nervös att hon har nästan ont i magen. Det bara knorrar och pirrar därinne. Hon har nämligen önskat sig en radiostyrd bil, men det verkar inte som att pappa har varit och köpt någon åt henne. I så fall har han lyckats gömma den bra för Felicia har minsann letat i varje hemlig vrå.

Emil önskar sig en bok om apor och i dag har pappa och Felicia varit och köpt just en sådan åt honom. Han kommer att bli överlycklig i morgon. Det är Felicia säker på för Emil är verkligen galen i apor.

Emil och Felicia ska ha kalas i morgon och då kommer alla barn från förskoleklassen och hälsar på. De är 15 stycken i Felicias och Emils klass. Det ska bli roligt och spännande och kanske får man något fint.

Nu är det dags att åka och handla inför kalaset. Pappa, Felicia och Emil sätter sig i bilen och åker till affären. De handlar tårtbottnar och andra tårtingredienser, godis till fiskdammen, ballonger, serpentiner och några kakor. Mer behöver de inte köpa för i går bakade de chokladbollar och bullar. Pappa och Emil är verkligen duktiga på att baka tycker Felicia, mycket bättre än vad Felicia är. Men det gör inget tycker Felicia för hon gillar mest att äta det goda och dessutom är hon bra på andra saker, som att spela boll och klättra i träd.

På kvällen när Felicia ska sova så tänker hon på mamma. Ibland har Felicia svårt att komma ihåg mamma, men då brukar pappa berätta något roligt minne som gör att Felicia minns igen. Felicias och Emils mamma lever inte längre, hon dog när de var fyra år. Felicia brukar tänka att mamma är den största stjärnan på himlen och ibland känns det som att mamma pussar henne på kinden när hon ska sova. Det känns skönt tycker Felicia. Men i kväll har Felicia lite svårt att sova, hon är så förväntansfull för i morgon, men till slut somnar hon i alla fall.

Felicia vaknar tidigt, fy vad arg hon blir. Varför måste hon vakna såhär tidigt? Hon vill ju vakna av att pappa kommer in och sjunger. Emil sover fortfarande. Felicia blir irriterad och kan inte låta bli att gå upp och putta på honom lite. Men sedan kryper hon snabbt ner under täcket igen för nu hör hon pappa stöka ute i köket. Pratar han med någon? Det låter som farmor och farfar.

”Ja må de leva, ja må de leva”…sjunger pappa, farmor och farfar när de kommer in på Felicias och Emils rum. Felicia och Emil låtsas sova men börjar snart fnissa båda två och snart hoppar de upp ur sängen för att krama farmor och farfar som kommit på besök. Sedan är det dags att öppna paket. Emil börjar öppna sina paket och först får han den fina boken som Felicia och pappa har köpt. Felicia får en stor blöt puss på munnen som tack. Emil får också en målarbok och lego. Nu är det Felicias tur. Hon får också en målarbok, en ny dinosaurie till samlingen och i det sista paketet den fina radiostyrda bilen som hon tittat på så länge, så länge.
Sedan går allihop ut i köket och äter av den framdukade härliga frukosten. Idag får de pannkakor till frukost. Det har Felicia och Emil beställt och pappa gick upp tidigt i morse och stekte dem för att de ska vara varma och goda.

Snart är det dags för kalas. Felicia och Emil väntar och väntar. Kommer inte gästerna snart frågar Felicia om och om igen. – Jo snart, svarar pappa. Klockan ett kommer gästerna till slut.

Uppdatering

Sorry Marcus:) Ska genast uppdatera. Jag kan ju börja med att berätta att hemtentan gick bra trots ryggskott och maginfluensa. Likaså PM:et. Tack för era uppmuntade kommentarer, de var förmodligen dem som gjorde susen. Troligast är emellertid att kursansvarig var full när han läste hemtentan;)

I dag har jag varit på Länsstyrelsen och träffat de trevliga människorna som jobbar där (några saknades dock). Har varit på möte med Lina (hihi), det känns vuxet!! Har så mkt att fundera över nu så det bara snurrar i skallen, men det känns kul och det händer grejer.

I helgen ska vi ha samtalsledarutbildning för Ellen & Allan. Det ska bli skitkul. Ska handla fika och frukost till både lördag och söndag till 27 personer på fredag. Full varuvagn???

Efterlysning

Om det finns ngn vänlig själ därute som kan SPSS så är den personen hjärtligt välkommen att kontakta mig för vägledning. Jag trodde att det skulle bli lugnt ett tag nu, läser ju bara (och är Ellen-projektledare förstås) men i kursen vi läser nu har de klämt in en kurs till bara för att de kommit på att vi behöver lära oss SPSS. Så på en 7,5 poängskurs (5 veckor) ska jag:

Utvärdering: Tillsammans med grupp: Lämna in tre analyser, plus en kodning av ett antal telefonintervjuer (Som vi oxå ska utföra), det vill säga lägga in svaren i SPSS och sedan analysera detta. Enskilt: En tre sidor lång analys av svaren vi fått ut från kodningen.

Intervju: Två obligatoriska seminarier med förberedelser plus en 5 sidor lång examinationsuppgift.

Ovanligt mkt för mitt program iallafall men det blir nog bra. Skulle vilja ha mer tid för att lära mig SPSS programmet bara.

För några år sedan började jag skriva en självbiografi. Mest för att jag behövde skriva av mig. Jag är fortfarande för feg för att låta ngn läsa den men känner ibland att jag skulle vilja fortsätta med den och utveckla den till ngt bra. Samtidigt är det svårt eftersom man utelämnar sina nära.
Tänkte ändå publicera ett smakprov och hoppas att jag inte utelämnar för mkt information som kan skada andra berörda.

Prolog
Första gången tanken slog mig att jag borde skriva en självbiografi var när jag läste Katerina Janouch bok Anhörig och kände att den var viktig. Den var viktig därför att den berörde mig och gjorde att jag kom till insikt om saker. Jag tänkte att om hon kan beröra, kan jag också det? Kan min historia vara viktig för andra? Kan min historia göra att andra vågar ta tag i sina liv? Men framförallt funderade jag på om skrivandet kunde hjälpa mig att gå vidare och acceptera det förgångna som det är. Jag tänkte att det aldrig går att förändra det som varit, men kanske det som komma skall? Jag kände att erfarenheten av det som varit och som gjort så ont, kanske har lärt mig något om livet. Det har gjort mig till den jag är, med bra och dåliga sidor. Hur hade jag varit utan den erfarenheten? Frågor som dessa och en känsla av att behöva skriva av mig gjorde iallafall att jag satte mig vid datorn i ett försök att sammanfatta mitt liv.

Kap 1. Från allra första början
I bland tror man att man vet allt, att allt man varit med om finns inombords, någonstans. Det är bara att plocka fram det. Lätt som en plätt. I verkligheten är det inte så enkelt men det finns faktiskt saker från tidig barndom som jag minns, saker som på något lustigt vis haft betydelse och som jag därför minns. Jag minns att mamma och jag bodde i en lägenhet. Det var morgon och mamma låg fortfarande kvar i sängen. Lakanen var gröna och vita, med blommor på. Solen sken utanför fönstret. Mamma var trött och orkade inte gå upp och jag som hemskt gärna ville ha mjölk klättrade upp på en stol och tog själv fram mjölken ur kylskåpet. Jag serverade mamma mjölk på sängen och jag minns att jag kände mig stor och duktig. Hur kan det komma sig att jag minns detta och inte annat? Varför var just detta så viktigt att det var tvunget att etsa sig fast i min hjärna så att jag fortfarande minns det ännu idag? Jag vet inte och kanske spelar det ingen roll. Men det finns fler saker som jag kommer i håg, bland annat att jag och mamma och inte bodde med pappa vid denna tidpunkt. Detta vet jag eftersom jag kommer ihåg något om en lapp och ett hej då. I efterhand har jag fått den sanna historien berättad för mig, men den minns jag inte själv.


(...)En gång satt vi på balkongen och drack varsin öl. Jag pekade på huset mittemot och frågade i vilken lägenhet hans sextioåriga bekant bodde. Det var tydligen inte rätt tillfälle att fråga. Han började skrika direkt. - Vadå vill du knulla med honom eller?! Jag visste inte vad jag skulle svara men sade väl något i stil med att han var sjuk i huvudet. Då tog han tag i mig och höll mig utanför balkongräcket. -Jag släpper dig skrek han, jag släpper dig nu, din jävla hora. Vi bodde på åttonde våningen och jag var ganska rädd. Snarare skräckslagen. Han drog in mig igen och började istället slå mig. Jag lyckades ta mig loss, sprang in i lägenheten och låste balkongdörren. Han stod därute och skrek och gormade att jag var en jävla hora. Han slog på dörren, sparkade på den och skrek att jag skulle öppna. Jag öppnade eftersom jag skämdes inför grannarna, jag ville inte att någon skulle veta vad som pågick innanför vårt hems fyra väggar. Det som pågick var för hemskt för att vilja erkänna. För skamset. Jag tyckte inte jag förtjänade bättre. Jag ville inte att alla andra skulle få veta vilken dålig människa jag var. Att jag förtjänade detta. Direkt när han kom in började han slå mig. Han slog mig över ryggen, i huvudet. På öronen. Öronen var värst, det gjorde fruktansvärt ont och det ringde i flera dagar efteråt. Han tog strupgrepp om halsen, efteråt kunde man tydligt se hans fingrar som ett blålila avtryck på halsen. Denna gång slog han mig faktiskt i ansiktet också, så att det syntes efteråt. Annars brukade han vara noga med att hålla sig till just ryggen och huvudet och öronen. Ställen som ingen kunde se var fulla av blåmärken. Ingen kunde veta att jag var ett offer för misshandel. Inte jag som var så glad och trevlig mot alla.

Vardagsfeminism

Hej folket!

Jag håller på att förbereda en föreläsning jag ska hålla för lite killar och tjejer kring jämställdhet sista helgen i januari. Det finns så himla mkt jag skulle vilja ta upp utöver genus, könsmaktsordning, feminism och jag måste ju hålla föreläsningen på en grundläggande nivå. Jag skulle exempelvis vilja diskutera begreppet Oskuld och kvinnor som offer för våldtäkt. Kanske kan man klämma in det lite kort.

Medan vi ändå är inne på ämnet så måste jag uppmana samtliga nyblivna föräldrar som har fått döttrar och som planerar att sätta in en födelseannons i tidningen att sätta in följande annons:
"Kom och titta, vi fick en med fitta" som respons på födelseannonsen jag ibland ser "Hej hopp, det blev en med snopp". SNÄLLA!!!!

Lite andra väl valda kommentarer:

1) Jag ska förklara varför alla feminister uppfattas som militanta och aggresiva. Det blir man för att man tröttnar på att vara vänlig och förstående när vissa puckon inte fattar varför det är viktigt att förstå samhällets strukturer, varför människor med olika kön, klassbakgrund och etnicitet beter sig olika och behandlas olika.

2) Det finns säkert en rad pseudoförklaringar till varför kvinnor skurar toaletter. Den enkla förklaringen är att män inte vill skura toaletter.

3) Att ordet `kvotering´ i princip har samma laddning som `nazist´ kan ju faktiskt ha att göra med att kvotering skulle innebära att några av oss (läs män) kommer att bli av med våra jobb och några miljoner...

Lämplig svarsreplik på meningen "Jag vill ha ett jobb för att jag är kompetent - inte för att jag är kvinna":
- Idag kvoteras män in, handlar det alltid om deras kompetens?
- Idag är kvinnor generellt sett bättre utbildade än män, men får ändå inte uppdragen, vad FAN tror du det beror på?

Puss puss

Nytt år=Nytt liv?

Nu är allt inlämnat som ska vara inlämnat, PM, Rapport och Hemtenta. Känner mig inte alltför förväntansfull inför att få tillbaka resultatet på hemtentan men skönt att bli av med den, om så bara för en stund.
Jag ska snart åka och träna Core, har ont i ryggen fortfarande men ska träna på så gott det går. Nån gång måste man ju börja.
Det roliga är att Micke drog på sig träningskläderna direkt när han vaknade och är nu ute och springer. Jag tyckte att det var jättebra att min träningsmotivation smittade av sig, men det var tydligen inte den som var orsaken, utan snarare att jag (snart vältränad) inte kan vara gift med en tjockis. Det skulle ju se för märkligt ut;)!!
Ja nu har jag ju hållt uppe med rökningen sedan annandagen, ska åka och träna idag och nån dag tänkte jag börja äta lite hälsosammare. Det är inte nytt år för ingenting och jag tror att jag lovar att jag inte ska ta på mig för mkt uppgifter detta år.

Ajajaj

Ja det nya året började bra med någon slags låsning i skulderbladet som strålar upp mot nacken. Efter rekommendation från svärmor åkte Micke till apoteket och införskaffade voltaren och panodil och nu kan jag ju andas utan att det gör skitont, nice!
Har skickat in PM till magisteruppsatsen precis och ska nu försöka knåpa i hop en hemtenta som ska vara klar på måndag, känns övermäktigt men eftersom jag nu kan andas utan problem ska jag göra ett försök att skriva ngt riktigt smart.
TJOHO